Dagarna rullade på med snabb fart, jag tränade mina hästar och jobbade på som vanligt fram tills en natt ungefär en vecka efter händelsen i Firegrove så hände det. Jag är på en obehaglig plats med taggtråd, lera, på marken fanns nästan inget gräs och inte långt framför mig vid en brun husvägg ser jag en skugga av en häst som står med huvudet nedsänkt. Gång på gång ger hästen ifrån sig ett uppgivet ljud. Som en sista rop på hjälp.
Jag vaknade med ett ryck och kollade på klockan 04.37, min pyjamas var helt genomsvettig så jag fick gå direkt till duschen. Det var inte likt mig att ha mardrömmar, speciellt inte så att jag blir såhär rädd. Jag kunde inte somna om så jag försökte lugna ner mig och fick tillslut i mig lite frukost. Lite tidigare än vanligt gick jag ner till stallet, där var saker inte som jag hade tänkt mig. Hästarna stod där och väntade på morgon fodret som vanligt, alla hästar utom en. Pinnen sparkar i boxväggarna och gör allt för att få min uppmärksamhet. Har även hon haft samma mardröm som jag? Jag bestämmer mig för att vi skall undersöka saken... Pinnen nästan sticker iväg med mig, jag får hålla tillbaka henne så att hon inte blir utmattad. Det är trots allt en ganska lång bit till Firegrove och vi måste ta det lugnt så att vi orkar ta oss hem senare med. Hon är inte lik sig själv och det gör mig ännu mer rädd än vad jag var innan. Vi båda vet att detta är på allvar. Vi rider förbi terrängbanan och längre bort mot den stora bergskedjan. Pinnen vet ganska länge åt vilket håll hon vill tills hon helt verkar tappa spåret, då tar jag över och väljer vägen. PLÖTSLIGT ser jag det, staketet ifrån drömmen. På tomten finns det två gamla hus, jag tvekar en stund innan jag hoppar av och binder fast Pinnen i ett träd utanför tomten. Det är en mycket läskig och ödslig plats, jag hör inga fåglar och marken känns nästan förgiftad. Fortsättning följer...♥
0 Kommentarer
Det var en regnig morgon i början utav September 2016, jag var ute i stallet precis som vanligt, fodrade och släppte ut alla hästar utan Pinnen. Jag hade nämligen tänkt ta med henne på en uteritt. Pinnen älskar att komma ut tidigt på morgonen och var därför mitt självklara val!
Vi skrittade nära vattnet på väg mot Firegrove, solen värmde mig i ryggen och det blåste nästan ingenting. Vi båda njöt för fullo av den sista sommarvärmen, efter en stund var vi nästan borta vid dom fina terräng hindrena som tillhör Firegrove. Pinnen är inte så värst bra på att hoppa men hon är pigg, glad och tycker att det är kul. Efter några skutt på lite olika hinder bestämde jag mig för att avsluta för dagen. Precis när vi började skritta hemåt så hörde jag det, en väldigt svag gnäggning. Det var nästan så att jag trodde att jag inbillade mig men eftersom att Pinnen tydligt stelnade till lyssnade och gnäggade tillbaka så förstod jag att det inte var en inbillning. Jag hade verkligen inte tid att kolla vart ljudet kom ifrån för jag skulle hem till ett lunch möte så jag drev på pinnen igen medans jag satt och grubblade på hennes mjuka rygg. Jag hade en speciell känsla gällande detta men samtidigt så finns det massor utav hästar runt Firegrove och det var nog bara en vanlig gnäggning. Turen hem hade gått bra även om pinnen gång på gång hade försökt vända om och skakade frustrerat på huvudet så hade jag verkligen inte tid att vända om där i Firegrove. Fortsättning följer...♥ |
Arkiv
September 2017
Kategorier |