Det var en regnig morgon i början utav September 2016, jag var ute i stallet precis som vanligt, fodrade och släppte ut alla hästar utan Pinnen. Jag hade nämligen tänkt ta med henne på en uteritt. Pinnen älskar att komma ut tidigt på morgonen och var därför mitt självklara val!
Vi skrittade nära vattnet på väg mot Firegrove, solen värmde mig i ryggen och det blåste nästan ingenting. Vi båda njöt för fullo av den sista sommarvärmen, efter en stund var vi nästan borta vid dom fina terräng hindrena som tillhör Firegrove. Pinnen är inte så värst bra på att hoppa men hon är pigg, glad och tycker att det är kul. Efter några skutt på lite olika hinder bestämde jag mig för att avsluta för dagen. Precis när vi började skritta hemåt så hörde jag det, en väldigt svag gnäggning. Det var nästan så att jag trodde att jag inbillade mig men eftersom att Pinnen tydligt stelnade till lyssnade och gnäggade tillbaka så förstod jag att det inte var en inbillning. Jag hade verkligen inte tid att kolla vart ljudet kom ifrån för jag skulle hem till ett lunch möte så jag drev på pinnen igen medans jag satt och grubblade på hennes mjuka rygg. Jag hade en speciell känsla gällande detta men samtidigt så finns det massor utav hästar runt Firegrove och det var nog bara en vanlig gnäggning. Turen hem hade gått bra även om pinnen gång på gång hade försökt vända om och skakade frustrerat på huvudet så hade jag verkligen inte tid att vända om där i Firegrove. Fortsättning följer...♥
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
Arkiv
September 2017
Kategorier |