Nu har Chippan varit min i hela 8 månader, tänk vad som hade hänt om jag inte hittat henne. Hon hade troligen inte haft så många dagar kvar att leva. Därför är det viktigt för mig att ge henne det bästa liv hon någonsin kunnat tänka sig. Skämmer bort henne med lite för mycket äpplen ibland men det är det värt. I 2 månader efter att hon kom till mitt stall tränade vi från marken, hon hade mycket svårt för att låta mig vara nära i början men tiden gick och hon vågade lite mer och mer på mig. Idag litar hon på mig till 100%, hon gör allt för mig och lite till. Hennes uppfödare ägde Chippan fram till att hon var 2,5 år och red in henne väl så när jag väl skulle rida var det inte så svårt♥ Vi brukar vara ute och rida utan någon utrustning alls, hon älskar det så mycket. Hon känner sig väldigt fri och gladare är så kan hon inte bli. Hon plaskar gärna i havet om hon får chansen till det är lycklig för det lilla. Här bjuder jag på ett bildspel på min fina Chippan, tack för att jag fick dela med mig utav denna historien och hoppas att ni gillade den ♥♥♥
0 Kommentarer
I slutet av september efter några veckor av telefonsamtal till polis, veterinärer och alla möjliga personer bestämmer vi oss för att hon skall få flytta hem till mig. Hon har fått stå kvar på tomten tills vi visste helt klart att hon var fri från sjukdomar och att hon fått äta upp sig så att hon klarar av transport resan hem till Fort Pinta. För varje dag som har gått har vi ökat hennes kost och hon har blivit starkare och gladare.
Jag har även fått veta att hon har en sjuk bra stam, uppfödaren är helt utom sig när hon trodde att hon hade sålt Chippan (Chip Kiss) till en erfaren dressyrryttare men det visade att hon såldes vidare för en ganska mycket högre summa och dessutom med svarta pengar så man kan inte hitta ägaren som nästan lät henne dö där på trädgården. Hon hade knappt något att äta där och vatten fick hon endast tag i när det regnade och samlades i hinkar. Idag var det dax att hämta hem min fina flicka! Hon gick lydigt och snällt på transporten och den korta resan gick väldigt bra, det är nästan som att hon visste att det kommer bli bättre om hon följer med! Väl hemma tar vi en mysig promenad runt stallplanen och sedan får hon gå ut i hagen med mina andra hästar. Hon håller sig en bit bort till att börja med men flocken välkomnar henne bra! Hon behöver nog några dagar till att anpassa sig efter det nya livet. Från och med nu kommer det vara mycket träning för att få Chippans tillit men det kommer vara så värt det! Fortsättning följer...♥ Jag går försiktigt igenom hålet i staketet och typiskt nog så drar jag sönder några trådar i min tröja! Jag är lite osäker på om någon bor på tomten så jag knackar på dörren, det liknar lite ett övergivet sommarhus. Blommorna på fönsterbrädorna är döda och det ser ut som att någon bara har stuckit därifrån. Det känns genast lite skumt...
Men nu till saken, jag tar en titt runt om i den konstiga trädgården. På marken finns det tydliga hovspår och marken är väldigt nedtrampad. Det går en slingrig backe upp till en gammal brun lada så jag bestämmer mig för att gå upp och undersöka mer då det inte verkar finnas så värst mycket här på nedre plan. Väl uppe försöker jag gå in i ladan men den är låst men ett stort hänglås. Jag kollar lite runt om men inte förens jag går bakom ladan så ser jag henne. Stoet är så smutsigt att det är svårt att se vilken färg hon är, hennes man och svans är full av tovor och hon har små sår på hela benen. Hon är mager och orkar inte ens bry sig om att jag står där, några meter ifrån och kollar på henne. Jag säger "hej fina du" och först då vrider hon försiktigt sitt huvud mot mig och kollar med livlösa ögon. Jag plockar några äpplen från några träd längre bort och fyller en gammal hink med rent vatten från en brunn. Hon kan inte äta för mycket såhär i början när hon inte är van så det får räcka för idag. Sedan återvänder jag och pinnen hemåt. Fortsättning följer...♥ |
Arkiv
September 2017
Kategorier |